En koffert
med lösa papperslappar

På senare tid har jag läst trilogin om Alberte: 

Alberte och Jacob, utgiven 1926,

Alberte och friheten, utgiven 1931,

Bara Alberte, utgiven 1939,  

skrivna av Cora Sandel, pseudonym för Sara Fabricius.

Berättelsen om Albertes liv har gjort starkt intryck på mig.  Den sträcker sig från att hon bor som ung flicka i en kylig och blåsig stad i Nordnorge till de år då hon befinner sig i Paris och fram till det att hon återvänder till Norge som mogen kvinna. Det är en berättelse om ett ständigt pågående människoblivande.

Jag - som läsare - får följa henne nära inpå, får bevittna hur inre tankar och yttre händelser blir en och samma plågsamma verklighet.  Hur ska hon, Alberte, leva och forma ett kvinnoliv i självständig frihet? Det är en daglig och nattlig kamp om att finna sin plats i världen, en kamp som var ytterst påtaglig för kvinnor där i nittonhundratalets början och som allt jämt är det i den tid och den värld vi nu lever i.

Albertes värld är kall. Hon fryser till kropp och till själ både i Nordnorge och i Paris. I min omläsning har jag lagt märke till att berättelsen om hennes liv även rymmer berättelsen om hennes skrivande.

Under åren i Paris har hon en koffert på sitt lilla, kalla inackorderingsrum. Den rymmer både hennes kläder och lösa lappar från nattliga, krävande, osammanhängande skriverier. Vad står denna koffert för? Vilken funktion har den i hennes sätt att söka och skapa sin livsvärld?

Nu har jag själv fått såpass många levnadsår att jag med fördel kan läsa böcker jag läste i ungdomen en gång till, och jag upptäcker då andra och nya dimensioner i texterna.

Jag vill nu slå följe med historien om Alberte. Stanna till vid några anhalter. Ge utrymme för det som väcker mina frågor och tankar.

Läs vidare: Kyla och värme

(c) Kirsten Grønlien Zetterqvist, 2020-12-09