Efterdyningar

 

Historien om Alberte rymmer långt flera situationer, dimensioner och aspekter än det jag nu har valt ut, återberättat och funderat kring. Tre existentiellt förtätade romaner har jag fått ta del av. Sammantaget bildar de en och samma berättelse i min läsning.

Även om Cora Sandel avslutar sin berättelse om Albertes liv så fortsätter den i efterdyningar hos mig som textens läsare. Jag har varit vittne till något stort, och jag är fylld av en förundran som jag vill stanna kvar i. I vilka riktningar rör sig mina tankar?

Det jag särskilt har uppmärksammat i berättelsen är viktiga faser i själva skrivprocessen. Jag har varit där, när ord klottrats ned på papperslappar och kastats i kofferten under vakna nätter. Jag har bevittnat hur Alberte envist kämpade med sin text när hon satt på parkbänkar i Paris. Jag har sett hennes ambivalens inför sitt stoff där hon satt på en filt vid havet. 

Jag har sett Alberte sitta vid ett gammalt slagbord hos Lina Haugen med alla sina papper utspridda framför sig. Jag har anat den spänning hon erfor de nätter hon frenetiskt fortsatta att arbeta och var livrädd för att Otilie skulle vakna. Och jag har förstått nödvändigheten av det val hon gjorde när hon slutförde sitt arbete, när hon avtalade med svärmor om sonens omvårdnad och reste ensam in med sitt manus till Kristiania.

Ja, själva skrivprocessen har varit mitt huvudintresse som läsare. Samtidigt har jag insett att den omöjligt kan skiljas från berättelsen om Albertes existentiella kamp där hon ständigt söker mening i sitt liv. 

Kofferten på hennes lilla inackorderingsrum innehöll efterhand både hennes kläder och lösa papperslappar från nattliga skriverier. Kofferten blir ett uttryck för hur intimt orden, språket, benämnandet, förståelsen hör samman med hennes påtagliga och pågående kvinnoliv. Hon kan inte leva utan orden på samma sätt som hon inte kan leva utan kläder.

Det finns en nyckelmening i berättelsen där Alberte i ögonblick av mild extas viskar upp mot solen följande:

”Gör med mig, liv, vad du vill, men låt mig få förstå, se och få insikt.”

Ja, tänker jag, hon ställer sig till förfogande för livet, Men det räcker inte att villkorslöst säga låt det ske. Hon vill också kunna förstå det som sker. Hon vill nå in till kunskap om livet såsom det visar sig för henne medan hon lever det.

Läs vidare: Orakelord?

(c) Kirsten Grønlien Zetterqvist, 2020-12-09